Va gör man, när tankar i huvet bara snurrar. Det går bara snabbare & snabbare & snabbare tills man bara vill skrika STANNA JAG VILL GÅ AV NU! Helt plötsligt blir det helt tyst & då blir man orolig för det. De e lite konstigt det där...
Jag vet inte om det är allt omkring mig som gör det.. troligen. Jag trodde ändå att ja stod ganska stabilt på jorden trots allt. Men hell va snabbt benen slås undan & sen helt plötsligt så står man igen & undrar vad fan de va som precis hände.
De flesta säger att de kommer va såhär en tid... jag antar det. Men de e iallafall skönt & veta att man har dem som älskar en intill sig i en tid som denna. Tack & jag älskar er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar