Tänk vad snabbt det kan gå

22/8 skulle vi fira min födelsedag. Jag skulle även få mitt besked angående jobbet, men jag var inte orolig. Så sent som dagen innan pratade jag om att jag ev ville tacka nej. Mitt fokus låg inte på varken födelsedag eller jobb utan snarare på att jag skulle begrava min pappa två dagar senare. Pang sa det inne på rummet när jag fick besked om att jag inte blev erbjuden den nya ledartjänsten, jag fick nog en shock! Sen kom ilskan över det skambud som jag fick, nej tack sa jag och fighten var igång mellan mig med facket i ryggen och arbetsgivaren. Vi kom fram till en lösning som passade alla bra till slut. 1/9 så blev jag fri att göra vad jag vill och jag har inte ångrat mig en sekund. Jag vet att det jag gjort varit bra, jag vet att jag har kompromissat på mig själv för att orka med vissa delar av mitt jobb och jag borde ha lämnat den sekund jag förstod det.

På denna korta tid så har jag redan blivit en mer avslappnad person, gladare och framför allt visat för mig själv att jag faktiskt är den där personen som jag tror att jag är. Att ingen och då menar jag ingen får behandla mig hur som helst utan att jag sätter ner foten.

Jag är övertygad om att det är en av de bästa känslorna man kan få!!!

Kärlek till er :-)