Mamma och lenas flytt

Ganska mycket grejjer

Till min älskade moster

Min moster försvann från oss på natten den 23/9. Hon dog i bröstcancer. Sorgen är enorm & saknaden av henne är ännu större. Jag kan inte ens börja beskriva vilken vacker, fanastisk & stark kvinna hon var för orden räcker inte till. Moster du kommer alltid att minnas och älskas av oss alla.

Vi har startat en insamling till hennes minne för att stötta bröstcancer forskningen. Vill ni är ni välkommna att lämna ett bidrag. Varje litet bidrag kan göra en stor skillnad.

Stötta Suzannes rosa minnesfond

liten spindel-not!

Prioritera mera

Fan.. ibland funderar jag verkligen hur människan är funtad-på riktigt!
Vi kan komma på hur man klyver atomer, bygger ett flygplan, flyger till månen & lagar en rackans god lasagne. Men sen på andra sidan så blir människan helt handlingsförlamad och ba sätter sig & glor på TV i 3 timmar för att man inte kom på vad man ville/orka/ borde göra istället. Man börjar ju fundera på om all teknik har gjort att man gått tillbaka några hundra år i utveklingen.

Bli inte förnärmad när jag säger så, jag menar mest att vi e så förbannat vana vid att det finns datorer & annat som sköter tänkandet åt oss. Hjärnan e ju rätt nöjd när man har zappat på tv:n mellan "next", äntligen hemma & det där vänner avsnittet man sätt 10 gånger redan,eller? Detta kanske ba e svammel & bullsh*t eller så kanske det är något man bör ta sig en funderare på.

Jag skall sluta kolla på tv, spela, slösurfa bara för att jag inte har nått annat & gö & inte orkar angagera mig i de. Jag skall bara titta på tv, spela & surfa när jag faktist vill det. Tiden som blir över skall jag lägga på något som ger mig mer. Kanske ta en promenad, spela lite gitarr, ringa nån & tjöta en stund eller faktist bara stanna upp en liten stund.....

Idag är ingen bra dag...

Inte för att det hänt nått särskilt... inte mer än vanligt.
Same but worse, same but better, same old story...

Klumpen som ligger & guppar ihop med en stor kaffe americano i magen, den har ju uppenbarligen bestämt sig för att hänga i min kropp ett tag. Jag har inte bjudit in den. Vissa saker bjuder man inte in i sitt liv det bara kommer oavsett hur du kämpar emot eller låtsas som det inte finns eller händer.

Det handlar inte om att jag är deprimerad ,eller mår sämre än nån annan. Men det är fan svårt att inte tappa fokus och ba ge in helt för den där vidriga känslan av uppgivenhet. Det sista vi behöver nu är uppgivenhet.

Lite mer personlig idag än vanligt. Men är lite onispererad till att blogga överhuvudtaget....

babe hade lagat mat när jag kom hem

törstig?

Hitta denna på cypern. Va tvungen fota. Special icetea =)

svårt att komma igång efter blogfri semeste r

Hos mamma, va kul man kan ha med ahlgrens bilar =)